Hu, jag suger verligen på det här med att blogga...

Förstår inte det, när jag normalt gillar att skriva?!

Men det är kanske en vanesak... Jag plitar ner i den där dagboken mina tankar istället, men det är som det är... Man kanske ändrar sig, kanske inte...

Ikväll skall jag ut på krogen med en barndomskamrat och hans tjej. Det skall bli riktigt skoj, har inte varit ute på evigheter och känner mig lite mossig. Men, men... Hoppas på en trevlig kväll!

Snart är det jul och innan det är det 4 årskalas! Saker att fixa, kakor att bakas och presenter att köpa... Mycket nu... =)

Tjingeling!

//T

Hej alla!

Jag jobbar helg vilket inte är ett dugg ansträngande men man har liksom telefonpass och jour på lördagen kan man säga och på söndag har jag hand om utcheckningen och avsyning, vilket betyder att jag måste vara på plats...  Har även dottern och vi har mysat och hon gillar att det har kommit snö!!

I morgon skall hon få baka med mumma och det kommer hon nog att gilla!

Jag har även fått kontakt med en karl som jag börjat maila med...

Skall bli spännande att se vad som händer där. Om det rinner ut i sanden innan vi träffats som vanligt eller om det kan bli en fika åtminstone...=)

Den som lever får se! =)

Imorgon är det pizza och städ i villan med exet. Det blir bra att dottern får se oss tillsammans!

Kram på er!

Oj, så dålig jag är på att blogga....

Sitter nu och väntar på bilfärjan för att åka och hämta dottern på dagis. (skrev detta vid 15-tiden men publicerar det nu...)

Veckorna med henne är helt knasiga. Känns som om man inte hinner nåt på jobbet, jobbar 6-7 timmar, man sitter i bil mellan 06.30-08.30 (09.00) och 14.45-17.30 (18.00), kommer hem, lagar mat, diskar, plockar undan, hinner mysa med tösen i typ 10 minuter, sen är det dags att börja bråka om att ta på pyjamas och att borsta tänderna! Och därefter är det 2 timmars tjafs om att sova (vilket hon inte vill!) och det slutar med att hon av ren utmattning slumrar till slut. Då är jag lika slut jag. Eftersom jag inte hinner jobba fulltid på jobb är det meningen att jag skall jobba lite hemifrån, men det får jag ta ikapp veckorna jag inte har dottern, för när hon äntligen slocknat (mellan 21-22) så är jag helt slut!

Jag har infört ett belöningssystem. Stjärnor om man gör som mamma säger och om hon fått ihop 3 stjärnor till lördag gör vi något vi bestämmer i början av veckan, typ målar med fingerfärg, åker til lekparken, åker skridskor eller så... Men när det gäller henne så ryker det mer stjärnor än vad hon klistrar upp.... Sitter där inte 3 stjärnor så blir det inget skoj! Första veckan detta, hoppas att hon fattar vad det hela går ut på! =)

Jag har mycket nu, men då mår jag bäst. Det är en hemsida som skall skrivas, våra uppgifter på andras hemsidor som skall kollas. Dessutom så måste jag få klart dotterns inbjudningar till hennes 4 årskalas! Planering av detsamma samt vuxenkalas dagen efter och bakning av bullar och kakor, tack gode gud för en pensionerad mamma som vill hjälpa till!

Utöver det är vill jag fortsätta lite med släktforskningen och dessutom har jag ett scrapbooking album som skall vara klart till den 19 december. Förutom allt detta är det meningen att jag skall försöka hinna med att motionera... Så, jag behöver inte sitta och glo på TV för att jag inte har nåt att göra iallafall!

Vi hörs! Tjing

Hääj!

Dåligt väder, störningar i atmosfären och ingen connection med omvärlden. Nu verkar det vara återställt.

I fredags var jag hos svägerskan och åt taco och drack vin. Tillräckligt för lite skallebang dagen efter...

På lördagen åkte införbi exet och dottern. Fick då också träffa svärföräldrarna vilket jag inte har gjort eller ens pratat med sedan separationen så det kändes bra. Vidare in till syrran och svågern och där blev det ännu mer vin... trevligt var det iallfall! På söndagen hade dottern fått feber så jag tog med henne hem redan på söndagen...

Kändes bra att komma tillbaka till stugan efter lite socialt umgänge!

Mys-söndag och idag hemma från dagis.

Nu är det lite bättre och busdags, måste dra!

Tjing

Ikväll blir det en tidig kväll...

Pratade lite med exmaken och det känns lite konstigt måste jag säga.

Becca hade somnat och vi pratade en bra tag. Hon har börjat prata om saker "Mamma, pappa och Becca" har gjort tillsammans, vi har varit i Sthlm vid William, varit och ätit hamburgare på Max... Det börjar gå upp för henne så smått tror jag... Stackar´n... Vi sa iallfall att vi skall försöka hitta på lite tillsammans, så hon ser att vi kan vara tillsammans...

Usch, jag börjar gråta när jag tänker på det och varför just hon och just vi skulle hamna här...

Nå, har iallfall fått tag i skridskor till henne som hon skall få i födelsdagspresent när hon fyller 4 år i början av december! Sen skall det bli åka av!

Go natt!

/kramis

Det börjar skymma och hela jag surrar och durrar. Det är en dricka kyl på jobbet som låter som ett mindre tröskvärk och jag börjar känna av det nu efter en dag...

Pratade med min syster idag. Undrade om jag skulle komma till dem på lördag. Sa att det gör jag mycket gärna. Så Tacomiddag på fredag med svägerskan och så blir det en sväng på stan på dagen, kankse lite bowling, får kolla om det kan vara nåt och på kvällen lite mys men mat och vin hos Hultgren´s. Det verkar som om jag har min helg packad och klar! Haha...

Chefen undrade lite hur det gick med Rebecca i och med skilsmässan... Då börjar man fundera och tankarna spinner iväg. Hoppas hon haft det bra idag på "utedagen" - hon bara älskar det, så jag hoppas det inte har regnat på dem!

Får väl ta ett sista ryck innan det blir hem och tända en brasa!

Tjing!

Jag saknar dottern...

Vädret är grått och trist och även om hon jä-las med mig mest hela tiden så saknar jag henne och älskar henne såååå mycket! 4 dagar kvar!

Denna vecka har jag alltså sovmorgon eftersom jag börjar först vid 8.30-9.00

Men i morse gick jag upp i tid för att hinna med en kort promenad och en dusch. Kändes skönt att komma ut och jag gick en sväng ner till havet. När jag kom hem gjorde jag några övningar och sen rakt in i duschen.

Skööönt! Men det vetekatten om jag kommer iväg på varje morgon när jag inte har dottern? Varför skall det vara så svårt!? Det är ju skönt och uppfriskande?!

När jag har dottern kliver jag upp kl 5.15 så då lär det tamef-n inte bli några promenader, det skall ni ha klart för er! =)

Sitter på jobbet och skriver för att förbättra vår hemsida. Tidigare i veckan fick även en fråga om en annan hemsida som fått lite kritik och han undrade om jag tyckte likadant!? Hmmm, det gör jag dessvärre och när jag skrev att det finns förbättringar men vill gärna komma med konkret kritik fick jag ett 3 sidor långt brev om uppbyggnad, om sökträffar och annat tekniskt som avslutades men låt dig inte avskräckas att lämna dina synpunkter av detta! =) Men hallå! Klart att det avskräcker! Nu vet jag inte om jag vill komma med några förslag.... =(

På fredag är jag bjuden till svägerskan (brorsan jobbar/bortrest) och syskonbarnen på tacokväll med vin! Tänk vad glad man kan bli för en liten inbjudan till en Tacokväll!

Jag har blivit lite mer egoistisk sedan jag separerade. Och för att vara lite fräck så önskar jag att alla i min omgivning var lite bättre på att bjuda in mig till va fa-n som helst, en kaffe och torr bulle! Bara tanken att någon tänker på att jag är ensam, sitter mitt ute på vischan och inte aktiverar mig sådär våldsamt mycket, och behöver sällskap... Snälla, någon!!

Men nu jobbar vi vidare! Tjingeling!

Puss & kram

Var skall man börja?!

Mitt liv är en enda stor röra...

Jag hatar mig själv, känner mig totalt misslyckad och patetisk.

Jag har aldrig varit mer otränad eller fetare än nu (bortsett från graviditeten men dit är det inte långt...)

Ok, för 3 månader sen så insåg jag att jag inte var lycklig med min man och att jag aldrig skulle bli det. Vi är för olika, har växt ifrån varandra än mer och han ger mig inget av det jag vill ha...

Vi har haft problemet uppe vid ett flertal tillfällen och diskuterat hur vi skall göra för att ta oss ur denna dåliga spiral. Det har inte hänt ett dugg... Samlivet hade helt havererat och det existerade ingen som helst intim kontakt längre. Med mitt nya jobb så hade vi verkligen hamnat i vardagslunken om inte innan det, så det vi gjorde var att äta tillsammans.

På semestern åkte jag med dottern till bästa vännerna och efter många samtal och någon annans syn på saken så insåg jag att jag antingen fick bita ihop och leva med det jag hade utan att förvänta mig några större förväntningar eller så var det skilsmässa. Detta skrämde mig och jag sa till mig själv att jag inte hade det så dumt ändå... 2 veckor senare så insåg jag att jag hade fel – det var åt helvete – och den 9 augusti alltså så jag jag till min make att jag ville skiljas. Hans reaktion? Han blev tyst i nästan en timme, sa inte ett knyst men satt kvar i stolen framför mig hela tiden.

Det var skitjobbigt men jag insåg att det bara var att sitta kvar. Så här i efterhand så har han erkänt att det var det rätta beslutet att ta. Att hans känslor också var borta och att vi inte ens levde som kompisar under samma tak utan bara som ”mamma & pappa”.

Vi hade helt enkelt för bråttom när vi träffades för 5 år sen.

Vi var båda ut svultna på kärlek, beröring och var desperata. Våra biologiska klockor skrek och efter 3 månader tillsammans var jag gravid...

Första och andra året var vi lyckliga trots motgångar och vi tog hand om varandra, vi umgicks och vi myste. Efter det så spårade det ut och vi spretade åt alla håll men aldrig åt samma håll...

Jag såg redan från första början egenskaper som jag inte tyckte om men som jag av någon anledning blundade för och sen dess varit saker jag irriterat mig på.

Men alla kan vara efterkloka sedan sitta och snakca skit (precis vad jag gör nu – ni är min psykolog!) och jag fick en underbar dotter (även om inte jag är den mamma som jag önskade) och även om äktenskapet blev kort fick jag en underbar bröllopsdag som jag aldrig glömmer!

Efter 2 månader under samma tak efter att jag ville skiljas så har jag nu eget bostad, temporär, och jag har nytt jobb (kommer till det en annan gång!).

Mitt problem är idag att jag inte tycker om mig själv, och vantrivs i mitt nya liv.

Jag vill kunna älska mig själv och göra det bästa av siuationen! Förstå, jag har bästa av två världar! Jag har en dotter att älska och som är hos mig varannan vecka då jag har mitt familjeliv. Nästa vecka kan jag göra vad jag vill, behöver inte kompromissa, jag kan resa, träna, jobba sent utan att någon blir sur osv... Jag vill ha kärlek men kan definitivt bli särbo och ändå kunna behålla mitt liv och fortsätta bygga upp det som jag vill ha det.

Men nej.... Då sitter och ynklig och patetisk och tycker sååå synd om mig själv och att jag inte har någon som älskar mig och blablablabla...

Så skärpning! Nu sjutsingen blir det att ta sig i kragen och skaffa det liv jag så gärna vill ha!!

ps. Tack och lov för min dotter - jag älskar dig! ds